Problemet är att uppdragsgivaren idag inte formulerat uppdraget eller att journalisterna stämmer av uppdraget med sin uppdragsgivare.
För mig började elements av journalism med en mycket intressant mening om vårt tids lösa behov av nyheter mycket för att känna oss trygga. Jag läste sen boken med tanken om hur journalisterna självkritiskt granskar och vänder och vrider på sig själva, men hur mycket påverkar människors ändrade värderingar och beteenden journalism. Jag tycker att de journalistiska utgångspunkterna resoneras kring i ett innefrån perspektiv där nog i grund och botten alla är relativt överens. En gnagande känsla finns att det är omvärldens sätt (inte bara kommersialiseringen) att betrakta media och journalism man behöver titta mer på. För mig är medias roll och funktion kanske mer intressant att reflektera än alla utgångspunkter som definierar själva utförandet av journalistiken.
Punkterna 2 (lojalitet mot medborgarna), 5 (oberoende granskaren) och 6 (forum för kritik) fastnade jag extra för i Kovach & Rosenstiel bok elements of journalism. På nått sätt vill jag tro att om alla/de flesta anser att journalism fyller viktiga funktioner i samhället kommer även kravet på en ”bra journalistik”. Men vet man inte vilken funktion/roll journalismen ska ha i samhället och har dess förståelse kommer inte de kraven komma (utifrån och därigenom påverka även dess ägare).
Är uppdragsgivaren människor behov av information?
Reflektionen kring behovet av information för att känna oss trygga i vår omgivning är en intressant utgångspunkt som verkar ligga i människans gener (nyfikenheten). Har det förändrats i och med att hoten upplevs som mycket mindre nu än tidigare? Idag är ett hot om terror med kanske 10 till 100 tals döda upplevs som ett allvarligt. Dödstal i den storleken på grund av konflikter, krig, sjukdom i ett historiskt perspektiv närmast ojämförbart. Har vi i västvärlden nått en sådan trygghetsnivå att vårt informationsbehov förändrats. I media följer vi melodifestivaler, kändis diverse och annat som egentligen inte betyder nått....eller.
Är vi så nöjda i vår demokrati och tycker det fungerar så bra att man inte upplever behovet av den tredje och granskande makten. Vi kan ju nu stilla vår nyfikenhet via många medier där vi kan välja vad vi vill veta. Tråkiga och komplexa saker är svårt att ta till sig och se innebörden av även ur ett demokratiskt perspektiv. Utvecklingen med EU, regering, regioner, kommuner, landsting, företag och andra samhällsaktörer är svårt att beskriva eller ens försöka förklara. Det kan också vara svårt att ta till sig utan avsevärd inläsning i ämnet. Är samhället för komplext för att det ska gå att bedriva journalistik som går att ta till sig? Mitt svar är Ja men desto svårare samband desto mer tid behövs för att göra reportage och verkligen bena ut vad som är vad. För detta spelar de journalistiska förutsättningarna in.
Vi lever i en tid där människor mera anonymt än tidigare kan ventilera åsikter och framförallt inte behöver stå för det (via chat och bloggar). Man kan hämta hem information med enkla tangenttryckningar. Eller som Kovach & Rosenstiel tar upp, där tekniken flyttat ut, avvägningar till individen. Kan det vara så att individer idag allt mer kan leva i en egen verklighetsuppfattning än tidigare än? I en virtuellt, trygg värld kanske man kan det. Vad vill man då ha av ut av journalismen ?
Den ökade kommersialiseringen ses som det stora hotet? Sämre journalistik? Om jag drar en parallell till min värld har vi en riksrevision som granskar vårt arbetet. Ibland media, vi har i princip alltid en rättslig instans ovan oss som kan underkänna och ifrågasätta både vad vi gör men också hur. Den självkritik och självgranskning som boken ger utryck för tror inte jag räcker som motvikt. Jag tror vi behöver en fristående kvalitetsgranskare av media med mandat ? Nu börjar mana vara farligt inne på kontroll men vi har de etiska reglerna som inte förmår tvinga fram bra journalistik som motvikt till den ökande kommersialiseringen. Återigen är det förutsättningarna som behöver värnas.
Ärligt talat om nu folket inte anser medias utveckling vara ett problem hur ska man då kunna få en journalism som lever upp till de krav som bör ställas och ställs i boken? Vill folk i sin trygga värld få bilen förstörd?
Idag räcker det inte att se uppdragsgivaren som människors behov av information? Det kan tillgodoses på andra sätt även om informationens individens och samhällsvärde kan ifrågasättas.
Är uppdraget att tillgodose individens behov av (oberoende, pålitlig, korrekt, förstålig) information för att kunna bibehålla sin frihet (Kovach&Rosenstiel) ?
Gunnar Nygren forskare på JMK, anser det är viktig att diskutera grunderna för journalistiken, ex stora delar av nätet används inte de etiska reglerna. Prata mer om innehållet i media och inte bara teknik och ekonomi. Både Nygren och Davies ser en förklaring i att tidningar tas över av allt större mediekonglomerat, som är mer intresserade av ekonomisk vinst än publicistik och god journalistik.
Detta är en mycket bättre uppdragsgivare för journalismen och dess funktion i samhället.
Rent krasst är man konkurrensutsatt av Internet, andra media, folks trygghetsuppfattning och opionsbildare (allmänt). Det kanske behövs ett allmänt upprop där journalisterna beskriver och debatterar sin minskade förmåga att leva upp till de journalistiska utgångspunkterna. Både för att beskriva de konsekvenser i samhället som kommer uppstå och kräva av medborgarna det utrymme som behövs. Det är troligen inte självklart för gemene man. Kovach & Rosenstiel ger intrycket att man vet vad och hur man bör bedriva journalistik. Men vem vill driva en öppen linje att man inte gör ett bra jobb även om det är förutsättningar som är fel ?
En annan funktion utöver den granskande, informerande och förklarande journalistiken är att utgöra ett forum för publik kritik och compromise (kompromiss) det sjätte kravet enligt Kovach & Rosenstiel. DN debatt är nog oerhört viktigt men människor vill tycka till själva och inte bara vara passiva åskådare. Hur många chatforum finns det inte? Men de brukar vara smala och mer eller mindre
För det krävs att hotet/konsekvenser av det uteblivna uppdraget beskrivs, förklaras och försvaras. Det behövs också att varje individ som fattar sina beslut ser sin del i det större sammanhanget….
Är uppdraget att tillgodose individens behov av (oberoende, pålitlig, korrekt, förstålig) information för att kunna bibehålla sin frihet (Kovach&Rosenstiel) ?
Ja utifrån ett journalistiskt och demokratiskt perspektiv men….problemet är att uppdragsgivaren idag inte formulerat uppdraget eller att journalisterna stämmer av uppdraget med sin uppdragsgivare.
/Tomas
fredag 23 maj 2008
söndag 4 maj 2008
Blogg D: Journalistisk kris
Jag arbetar inom myndighetsvärlden. Det är sällan man ser bra granskningar av myndigheterna och hur makten i samhället utövas. Inte i enskilda ärenden utan de större frågorna om myndighetsstyrning i stort. Det är allvarligt när den tredje makten (media) inte klarar fullgöra sitt uppdrag att på ett bra sätt granska den styrande makten. Jag tycker det verkar som att man ofta skildrar en vinkel och arbetar inte klart en story och någon dag senare kommer en annan vinkling eller en annan del av storyn. Om man inte har ”koll” hur ska man kunna vara exempelvis konsekvensneutral? Att skriva på andras material innebär ingen direkt egen granskning eller nyhetsvärdering (vinklingen) av en story. Vi har ofta diskussion på jobbet kring specialisering kontra generalisering (kompetensprofiler vid rekryteringar) och ett dilemma att det är svårt som generalist att kunna en fråga som en specialist. Ibland behövs specialisten för att kunna förstå och för effektiv produktion. Nyhetsbyråerna kan de hålla sig med det, lokaltidningen etc. Självklart till viss del. ”Time is money” är nog det största problemet. Gunnar Nygren menar att den enskilde journalistens egna makt/inflytande över sitt dagliga arbete ändrats och mera av arbetet är produktion och inte granskning. Däremot lyfts medias ökande makt fram. Mer makt med sämre granskning. Marknadsstyrd journalistik där ekonomin är allt viktigare där journalisten blir svagare. En tredjedel av journalisterna har inte fasta jobb vilket också ger en svagare ställning. Web ger en annan roll som samtals ledare pg a tvåvägskommunikation. Svårare med deadlines då det alltid är deadline. Mera pågående process av innehållsgranskning, blir det fel, rätta. En ökad publikstyrning via webben riskerar styra innehållet allt mer.
Irak kriget gav Nick Davies inspiration, media var en viktig spelare i upptakten. Hur kunde man lägga ut så mycket felaktiga information. Han anser att journalistiken blivit ekonomiskt styrd. Journalisten har allt mindre tid idag. De stora media koncernerna har starka ekonomiska intressen. Journalisterna sitter vid datorerna och är inte ute och skapar egna kontaktnät eller har tid att kontrollera fakta. 80 % av inrikes materialet kom från nyhetsbyråerna eller PR byråer. 12 % hade kollats upp ordentligt. 12 % av eget journalistiskt arbete…..
Det är illa. Vem ska ge sanningen i samhället ?
Samhället idag är komplext och det är verkligen svårt att tränga in i djupet i samhällsfrågor, eller spegla en händelse ur flera aspekter. Försök utkräva ansvar idag? Gunnar Nygren anser det är viktig att diskutera grunderna för journalistiken, ex stora delar av nätet används inte de etiska reglerna. Prata mer om innehållet i media och inte bara teknik och ekonomi.
En stark grupp journalister kan balansera de ekonomiska intressena (etik, innehåll mot teknik och ekonomi). Inte bra om att journalisterna bara blir innehållsleverantörer för att svara upp mot ekonomiska krav. Journalistikens samhällsbetydelse är viktig och fyller en viktig funktion.
Nick Davies föreslår att innehållsdeklarera medierna. Mångfald ger fler granskande vinklingar och att journalisterna behöver själva ta tag i situationen genom att kräva mera tid.
Ytterst är det en demokratifråga om public service. En motkraft kan vara att fortsätta via skattemedel en mångfald av media. MEN då måste media visa att de inte är populistiska innehållsleverantörer…
Irak kriget gav Nick Davies inspiration, media var en viktig spelare i upptakten. Hur kunde man lägga ut så mycket felaktiga information. Han anser att journalistiken blivit ekonomiskt styrd. Journalisten har allt mindre tid idag. De stora media koncernerna har starka ekonomiska intressen. Journalisterna sitter vid datorerna och är inte ute och skapar egna kontaktnät eller har tid att kontrollera fakta. 80 % av inrikes materialet kom från nyhetsbyråerna eller PR byråer. 12 % hade kollats upp ordentligt. 12 % av eget journalistiskt arbete…..
Det är illa. Vem ska ge sanningen i samhället ?
Samhället idag är komplext och det är verkligen svårt att tränga in i djupet i samhällsfrågor, eller spegla en händelse ur flera aspekter. Försök utkräva ansvar idag? Gunnar Nygren anser det är viktig att diskutera grunderna för journalistiken, ex stora delar av nätet används inte de etiska reglerna. Prata mer om innehållet i media och inte bara teknik och ekonomi.
En stark grupp journalister kan balansera de ekonomiska intressena (etik, innehåll mot teknik och ekonomi). Inte bra om att journalisterna bara blir innehållsleverantörer för att svara upp mot ekonomiska krav. Journalistikens samhällsbetydelse är viktig och fyller en viktig funktion.
Nick Davies föreslår att innehållsdeklarera medierna. Mångfald ger fler granskande vinklingar och att journalisterna behöver själva ta tag i situationen genom att kräva mera tid.
Ytterst är det en demokratifråga om public service. En motkraft kan vara att fortsätta via skattemedel en mångfald av media. MEN då måste media visa att de inte är populistiska innehållsleverantörer…
fredag 4 april 2008
Blogguppgift C
Barnflickan i Knutby av Thomas Sjöberg
Boken dramatiserar berättelsen om Knutby mordet. En historia med alla ingredienser, svek, otrohet, våld och sex. Den beskriver med utgångspunkt i barnflickan mordet på Helge Fossmos fru och relationen till honom. Eller snarare dess konsekvenser då hon beskrivs som hushållsflicka och sexslav i händerna på Helge. Boken är uppbyggd kring mordet och de händelser som ledde fram till det. Författaren gör inte anspråk på en helt korrekt skildring av personerna och deras tankar utan väljer att dramatisera delar för att kunna återge händelserna. Boken varvas av fakta (direkta citat) och drama baserat på allt från intervjuer till vittnesmål. Det är Sjöbergs dramatiserade version som återges i boken och han ställer sig neutral i berättelsen. Boken ger en skrämmande inblick i och konsekvenserna av en värld baserad på tro och underkastelse. Den är i stort trovärdig. Det är tydligt när det är rena fakta när och det är en dramadokumentär. Språket är ganska skönlitterärt, men ibland känns det inte riktigt i rätt då samma språk inte riktigt passar alla personer. Är den läsvärd? Nja, gillar du Expressen och Aftonbladet visst, men gör du inte det så välj Lasermannen eller Vid avgrunden istället.
Vid avgrunden av Gitta Sereny
Det här är en bok skriven av författare som granskar allt. Författaren försöker via Stangl (dömd krigsförbrytare) få en förklaring på hur koncentrationslägren kunde uppstå eller kanske mer korrekt, hur kunde människor göra detta och vilken är deras historia? Boken bygger till största delen på citat efter intervjuåtergivelser. Sereny väljer att låta Stangls olika uttalande ställas mot andras versioner av samma sak, eller tänkbara faktauppgifter. Hennes skepsis till alla gamla nazisters olika vittnesmål är bärande i boken och ger en trovärdighet till den livsberättelse som återges. Hon väljer att återge de intervjuades reaktioner och hur de reagerar när olika ämnen kommer upp som ett led i att försöka få fram vad som är sant och inte. Sereny ger intryck av att vara gediget påläst och hon följer upp de spår hon kan. Boken lämnar inte läsaren med massa oklarheter utan försöker beskriva Stangls liv som det var. Den utgör ett stycke historisk dokumentation och är både trovärdig och värd att läsa.
Lasermannen av Gellert Tamas
Vi har nog alla hört talas om lasermannen via media. Bokens disposition är uppbyggd efter de verkliga händelserna med inflikade bakgrundsbeskrivningar. Vad, när, hur, vem, varför besvaras av boken genom att varje händelse återges med de olika inblandades berättelser. Man kan även spåra intervjuarens frågor i berättelserna. Händelseförloppet sätts i sin tidsanda med de antiinvandringsströmmar som flöt. Lasermannen är skriven i berättande form där alla inblandade skildras vid de olika dåden, då inte i talande jag form utan av en utifrån betraktare. Författaren är en osynlig aktör som skildrar händelser och personernas upplevelser. För att sätta människorna som drabbades av Asonius i sitt sammanhang, ges livsödesskildringar och en förklaring till varför just de var på plats och skadades. För dem finns ingen rimlig förklaring till varför de drabbades av våldsdåden. När man läser boken känns den som en levande dokumentär med en enorm massa personintervjuer i botten. Ibland när man läser ställer man sig frågan, tänkte verkligen personerna så här? Boken känns trovärdig och hade jag själv inte varit med på lasermanna tiden hade jag nog uppfattat boken som en vanlig thriller. Just att den bygger på de inblandades upplevelser ger boken vad som behövs, och att veta att det är upplevd verklighet, som återges gör den spännande. De berättandes historier behöver inte förstås, de bara är. Språket är ganska kortfattat, objektivt och korrekt beskrivet. Författaren ställer sig neutral i sin skildring och låter de inblandade stå för tankar, beskrivningar etc, och det är inte författarens miljöskildringar som ges utan de inblandades. Boken är läsvärd och spännande för de som vill ha en förklaring till de vansinnesdåd som Asonius begick.
Vilken var bäst ?
De tre böckernas likhet består i försök att berätta om hur hemska händelser kunnat uppstå. Förklaringarna bygger på person porträtt blandat med reportage, samt kring research. Lasermannen är mest skriven som en thriller, Barnflickan är en dramadokumentär och Vid avgrunden ett historiskt dokument som återfinns bland historieböckerna. Vad är skillnaden? Andra Världskriget är ett oerhört stor område där det inte skulle fungera ur trovärdighetssypunkt att dramatisera eller återge för inexakt. Istället återges ord, för ord och fakta mot fakta. Detta kan bli tungt men man fastnar i en fascination över personerna och händelserna där vinklingen känns som en röd tråd. Vid avgrunden är nästintill vetenskapligt skriven med fotnoter och källhänvisningar. Historieåtergivelsens trovärdighet har fått dominera och styra mycket av boken. Lasermannen i sin tur försöker likaså förklara hur det kunde gå så snett som det gjorde. Den bygger också på väldigt mycket intervjuer men är återgiven i en mer skönlitterär form, men porträtt och fakta känns trovärdigt. Barnflickan speglar och återger snarare än förklarar. Den upplever jag som mindre journalistisk och trovärdig (även om författaren tydligt påtalar sina grepp) och mer som sensationsjournalistik än en bok man verkligen måste läsa för att utvecklas i sin människoförståelse.
Boken dramatiserar berättelsen om Knutby mordet. En historia med alla ingredienser, svek, otrohet, våld och sex. Den beskriver med utgångspunkt i barnflickan mordet på Helge Fossmos fru och relationen till honom. Eller snarare dess konsekvenser då hon beskrivs som hushållsflicka och sexslav i händerna på Helge. Boken är uppbyggd kring mordet och de händelser som ledde fram till det. Författaren gör inte anspråk på en helt korrekt skildring av personerna och deras tankar utan väljer att dramatisera delar för att kunna återge händelserna. Boken varvas av fakta (direkta citat) och drama baserat på allt från intervjuer till vittnesmål. Det är Sjöbergs dramatiserade version som återges i boken och han ställer sig neutral i berättelsen. Boken ger en skrämmande inblick i och konsekvenserna av en värld baserad på tro och underkastelse. Den är i stort trovärdig. Det är tydligt när det är rena fakta när och det är en dramadokumentär. Språket är ganska skönlitterärt, men ibland känns det inte riktigt i rätt då samma språk inte riktigt passar alla personer. Är den läsvärd? Nja, gillar du Expressen och Aftonbladet visst, men gör du inte det så välj Lasermannen eller Vid avgrunden istället.
Vid avgrunden av Gitta Sereny
Det här är en bok skriven av författare som granskar allt. Författaren försöker via Stangl (dömd krigsförbrytare) få en förklaring på hur koncentrationslägren kunde uppstå eller kanske mer korrekt, hur kunde människor göra detta och vilken är deras historia? Boken bygger till största delen på citat efter intervjuåtergivelser. Sereny väljer att låta Stangls olika uttalande ställas mot andras versioner av samma sak, eller tänkbara faktauppgifter. Hennes skepsis till alla gamla nazisters olika vittnesmål är bärande i boken och ger en trovärdighet till den livsberättelse som återges. Hon väljer att återge de intervjuades reaktioner och hur de reagerar när olika ämnen kommer upp som ett led i att försöka få fram vad som är sant och inte. Sereny ger intryck av att vara gediget påläst och hon följer upp de spår hon kan. Boken lämnar inte läsaren med massa oklarheter utan försöker beskriva Stangls liv som det var. Den utgör ett stycke historisk dokumentation och är både trovärdig och värd att läsa.
Lasermannen av Gellert Tamas
Vi har nog alla hört talas om lasermannen via media. Bokens disposition är uppbyggd efter de verkliga händelserna med inflikade bakgrundsbeskrivningar. Vad, när, hur, vem, varför besvaras av boken genom att varje händelse återges med de olika inblandades berättelser. Man kan även spåra intervjuarens frågor i berättelserna. Händelseförloppet sätts i sin tidsanda med de antiinvandringsströmmar som flöt. Lasermannen är skriven i berättande form där alla inblandade skildras vid de olika dåden, då inte i talande jag form utan av en utifrån betraktare. Författaren är en osynlig aktör som skildrar händelser och personernas upplevelser. För att sätta människorna som drabbades av Asonius i sitt sammanhang, ges livsödesskildringar och en förklaring till varför just de var på plats och skadades. För dem finns ingen rimlig förklaring till varför de drabbades av våldsdåden. När man läser boken känns den som en levande dokumentär med en enorm massa personintervjuer i botten. Ibland när man läser ställer man sig frågan, tänkte verkligen personerna så här? Boken känns trovärdig och hade jag själv inte varit med på lasermanna tiden hade jag nog uppfattat boken som en vanlig thriller. Just att den bygger på de inblandades upplevelser ger boken vad som behövs, och att veta att det är upplevd verklighet, som återges gör den spännande. De berättandes historier behöver inte förstås, de bara är. Språket är ganska kortfattat, objektivt och korrekt beskrivet. Författaren ställer sig neutral i sin skildring och låter de inblandade stå för tankar, beskrivningar etc, och det är inte författarens miljöskildringar som ges utan de inblandades. Boken är läsvärd och spännande för de som vill ha en förklaring till de vansinnesdåd som Asonius begick.
Vilken var bäst ?
De tre böckernas likhet består i försök att berätta om hur hemska händelser kunnat uppstå. Förklaringarna bygger på person porträtt blandat med reportage, samt kring research. Lasermannen är mest skriven som en thriller, Barnflickan är en dramadokumentär och Vid avgrunden ett historiskt dokument som återfinns bland historieböckerna. Vad är skillnaden? Andra Världskriget är ett oerhört stor område där det inte skulle fungera ur trovärdighetssypunkt att dramatisera eller återge för inexakt. Istället återges ord, för ord och fakta mot fakta. Detta kan bli tungt men man fastnar i en fascination över personerna och händelserna där vinklingen känns som en röd tråd. Vid avgrunden är nästintill vetenskapligt skriven med fotnoter och källhänvisningar. Historieåtergivelsens trovärdighet har fått dominera och styra mycket av boken. Lasermannen i sin tur försöker likaså förklara hur det kunde gå så snett som det gjorde. Den bygger också på väldigt mycket intervjuer men är återgiven i en mer skönlitterär form, men porträtt och fakta känns trovärdigt. Barnflickan speglar och återger snarare än förklarar. Den upplever jag som mindre journalistisk och trovärdig (även om författaren tydligt påtalar sina grepp) och mer som sensationsjournalistik än en bok man verkligen måste läsa för att utvecklas i sin människoförståelse.
söndag 2 mars 2008
Blogg B Pressetik
När jag läser de pressetiska reglerna gör jag det med utgångspunkt för att själv blivit intervjuad. Både av radio, tv och tidningar. Visst har jag gått en kort media hanteringsutbildning. Det viktigaste jag lärde mig var mina rättigheter. Mina erfarenheter är (i stort positiva men), det blir nästan aldrig helt rätt, ofta sakfel eller vinklat så fakta förvrängs, vissa journalister försöker ”lura” en att säga saker eller svara på önskat sätt (ex samma fråga i 15 varianter i rad…), i jakt på en jysst story kan ”ärendets ytterligheter förstärkas i osv. I min yrkesroll vill vi oftast informera, i vissa fall blir vi granskade, vilket är en helt annan behandling…
En reflektion är att det går för fort och media rapporterar symptom men inte sjukdom, man hinner inte göra riktiga reportage och sätta sig in i saker. Desto snabbare desto sämre kvalitet. Det är nog vanligare att det bli lite fel än riktiga ”pressetiska brott”. Har man vart med ett tag hör man ofta jasså hon/han, ja då blir det aldrig rätt och på nått vis accepterar man att det blir fel. Ja vi vet kanske det men läsaren ? Har man blivit intervjuad (TV är värst) är det med stor spänning man tittar för att se hur de valt att klippa ihop reportaget. Blir det tokigt (ur mitt som intervjuads perspektiv) är det förvånansvärt många som kommenterar det….dvs media har stort genomslag.
Jag har svårast med den gråa zonen. De regler jag valt här är :
1. Massmediernas roll i samhället och allmänhetens förtroende för dessa medier kräver korrekt och allsidig nyhetsförmedling.
2. Var kritisk mot nyhetskällorna. Kontrollera sakuppgifter så noggrant som omständigheterna medger, även om de tidigare har publicerats. Ge läsaren/mottagaren möjlighet att skilja mellan faktaredovisning och kommentarer.
3. Löpsedel, rubrik och ingress skall ha täckning i texten.
13. Sträva efter att ge personer, som kritiseras i faktaredovisande material tillfälle att bemöta kritiken samtidigt. Sträva också efter att återge alla parters ståndpunkter. Var uppmärksam på att anmälningar av olika slag kan ha till enda syfte att skada den som blivit anmäld.
4. Slå vakt om den dokumentära bilden. Var noga med att bilder och grafiska illustrationer är korrekta och inte utnyttjas på ett missvisande sätt.
Fejkad intervju Exp nr 11/2008
Hänt Extra Genom att vilseledande citera ett TV program i vilket anmälaren medverkade och skriva om förordet till en bok så att allt material framstod som en originalintervju, tillskrevs anmälaren ett yttrande hon inte hade fällt. Med ledning av yttrandet ifrågasatte sedan tidningen om hon var tokig eller ej. Opinionsnämnden ansåg att tidningen genom publiceringen hade åsidosatt god sed.
”Den journalistiska metod som Hänt Extra använder sig av i den anmälda publiceringen tillhör publicistikens busfasoner: Informationen har hämtats från andra medier och omarbetats på ett vilseledande sätt för att ge sken av att tidningen publicerade en originalintervju. Det ligger i dessa fasoners natur att källorna inte har angivits och citatkontroll inte företagits.”
Det klart det blir fel med dåliga eller direkt felaktiga underlag.
Hon ville inte citeras med vinklade sammanfattningar och rena osanningar i en för henne viktig fråga.
2. Var kritisk mot nyhetskällorna. Kontrollera sakuppgifter så noggrant som omständigheterna medger, även om de tidigare har publicerats. Ge läsaren/mottagaren möjlighet att skilja mellan faktaredovisning och kommentarer.
Tycker inte att man uppfyllde detta då man valde att inte: va kritisk mot nyhetskällorna. Kontrollera sakuppgifter. Vidare att, Rubriken till artikeln i Hänt Extra är gripen ur luften.
13. Sträva efter att ge personer, som kritiseras i faktaredovisande material tillfälle att bemöta kritiken samtidigt. Sträva också efter att återge alla parters ståndpunkter. Var uppmärksam på att anmälningar av olika slag kan ha till enda syfte att skada den som blivit anmäld.
Hon ville inte citeras med vinklade sammanfattningar och rena osanningar i en för henne viktig fråga.
PO bedömde den till åsidosatt god sed.
Rapportering om högt uppsatt statstjänsteman
gick över gränsen för god publicistisk sed Exp nr 102/2007 aftonbladet.se
Trots att han blivit friad från misstankarna om våldtäkt och grov misshandel hade tidningen skrivit att han blivit dömd för våldtäkt och att han utsatt sin ex-hustru för tortyrliknande misshandel. Hans ombud hade påtalat felet för reportern som bekräftat att rubrik och ingress var felaktiga på grund av en missuppfattning. Uppgifterna hade ändrats samma dag på hemsidan. Uppgifterna hade dock fått stor spridning och nu fanns en bild av honom som en grovt kriminell person. Den vinklade rapporteringen från rättegången i efterföljande publiceringar gav också intryck av att hustrun behandlats felaktigt av rätten och att han ändå var skyldig till de allvarliga anklagelserna.
Anmälaren
Han ifrågasatte även starkt tidningens motiv bakom att publicera uppgifter om att han ännu inte lämnat in sitt tjänstevapen, liksom vilket allmänintresse som motiverade ett så massivt ingrepp i hans privatliv som de publicerade uppgifterna om hans sexliv innebar. Uppgifterna om hur han hanterat hemliga handlingar var vidare felaktiga och så allvarliga att tidningen antingen borde verifiera uppgifterna eller dementera dem. Att han skulle ha haft en hemlig lägenhet var vidare helt fel; han hade aldrig haft någon lägenhet i Jönköping. Tidningen hade inte kontaktat honom för en kommentar.Sammantaget utgjorde publiceringarna inte något annat än en medveten förtalskampanj mot honom. Det var oerhört kränkande att bli utpekad som en säkerhetsrisk och sexuellt avvikande person. Tidningen borde klandras för publiceringarna.
PO lyfter fram att han som högt uppsatt tjänsteman får tåla mer och att allmänintresset är högt. Hans privatliv är inte lika privat. Däremot ger PO rätt i att fakta var fel och att man vinklat starkt.
Uppgiften om att han dömts för våldtäkt var dock fel. Domen ger heller inte grund för beskrivningen av misshandeln som tortyrliknande. Även om det var bra att tidningen omgående korrigerade artikeln på hemsidan innebar publiceringen en allvarlig publicitetsskada.Vidare var tidningens rapportering i vissa delar starkt vinklad. Särskilt publiceringen den 10 oktober framstår som en partsinlaga för ex-hustruns version. I artikeltexten redogjordes ingående för uppgifter från polisutredningen om kränkningar av henne som han inte dömts för. Hon skulle bl. a. ha bundits och piskats av honom i källartrappan; det skulle ha gjort så ont att hon lämnat bitmärken i räcket. Rätten framställdes inte heller som opartisk. Det kan även ifrågasättas om det var motiverat att i publiceringen den 29 september återge uttalandet från ex-hustruns advokat om att han inte lämnat in sitt tjänstevapen och att ex-hustrun och barnen nu var jätterädda.Även med hänsyn tagen till det stora allmänintresset anser jag att tidningen, genom vad ovan anförts, har gått över gränsen för vad anmälaren skall behöva tåla vid rapporteringen.
1. Massmediernas roll i samhället och allmänhetens förtroende för dessa medier kräver korrekt och allsidig nyhetsförmedling.
2. Var kritisk mot nyhetskällorna. Kontrollera sakuppgifter så noggrant som omständigheterna medger, även om de tidigare har publicerats. Ge läsaren/mottagaren möjlighet att skilja mellan faktaredovisning och kommentarer.
Här tycker jag det återigen vart fel. Exempelvis uppgiften om att han dömts för våldtäkt var fel. Domen ger heller inte grund för beskrivningen av misshandeln som tortyrliknande.
13. Sträva efter att ge personer, som kritiseras i faktaredovisande material tillfälle att bemöta kritiken samtidigt. Sträva också efter att återge alla parters ståndpunkter. Var uppmärksam på att anmälningar av olika slag kan ha till enda syfte att skada den som blivit anmäld.
Här kan man inte heller anse att tidningen fullgjort de etiska reglerna.
Aftonbladet.se har genom publiceringarna brutit mot god publicistisk sed.
Rapportering om arbetsplatsolycka klandrad Exp nr 10/2008
Ulricehamns Tidning PON ansåg att tidningen åsidosatt god pubicistisk sed. Publiceringen förmedlade intrycket att den olycksdrabbade operatören vid arbetsplatsen genom medvetet brott mot tydliga arbetsskyddsregler själv hade åsamkat sig sin allvarliga skada.
1. Massmediernas roll i samhället och allmänhetens förtroende för dessa medier kräver korrekt och allsidig nyhetsförmedling.
13. Sträva efter att ge personer, som kritiseras i faktaredovisande material tillfälle att bemöta kritiken samtidigt. Sträva också efter att återge alla parters ståndpunkter. Var uppmärksam på att anmälningar av olika slag kan ha till enda syfte att skada den som blivit anmäld.
PO
Innan reportaget gick i tryck borde Ulricehamns Tidningen ha uppmärksammat vilket intryck den anmälda artikeln faktiskt förmedlade: Nämligen att den olycksdrabbade operatören genom medvetet brott mot tydliga arbetsskyddsregler själv hade åsamkat sig sin allvarliga skada. Under sådana omständigheter borde tidningen ha väntat med publicering tills den fick kontakt med den drabbade mannen, så att han hade fått tillfälle att framföra sin version av händelsen.
Den här har jag mera sympati hos journalisten en de andra jag tittat på.
Sätt på de pressetiska glasögonen, försök sätta dig in i såväl anmälarens som tidningens situation och dela med dig av vad du kommer fram till!
I ett antal av de PO ärende jag tittade på var det ganska enkla fakta som låg till grund för rätt mycket av senare kritik. Exempelvis ”Var kritisk mot nyhetskällorna. Kontrollera sakuppgifter. ” Om någon är dömd för våldtäckt går att kontrollera. Men är väl den uppgiften publicerad är man rökt i allas ögon. Folk kommer ändå misstänka att det kan vara sant…Får en att undra hur den tidningens kvalitetsstyrningssystem (inte) ser ut. Den nyheten kritiserade också för starkt vinkling. Den var ensidigt återgiven ”återge alla parters ståndpunkter. Var uppmärksam på att anmälningar av olika slag kan ha till enda syfte att skada den som blivit anmäld. ” Klart storyn blev mer säljande desto mer monsterlik den gode officeren blev. Om man nu publicerar felaktiga (klart kränkande), starkt vinklat vilket måste varit mycket medvetet för få en snaskig story, bedömer PO att man brutit mot god publicistisk sed. Då undrar man ju vad behöver man ställa till med för att ha grovt brutit? PO ärendet med arbetsplatsolyckan som känns mer som en vanlig lokaltidningsartikel är det bedömt åsidosatt. Detta för att vinklingen ger en missvisande artikel.
Vill man hitta på en snaskig historia eller vinkla för att tjäna pengar är nog de regler och sanktioner/påföljder som finns idag för svaga. Att fakta ska bli rätt och att man ska rapportera neutralt (konsekvensneutralt) och allsidigt, har nog mer med tidsfaktorn att göra. Är tempot för högt blir det fel eller att man inte hinner följa upp och skildra alla relevanta aspekter.
Jag tycker att media ska vara fri och oberoende. Det är oerhört viktigt i en demokrati. Media behöver också vara trovärdig och respekterad. Tyvärr känns det som att allt mer handlar om att få ihop en klatschig story som säljer. På nått vis skulle jag vilja stärka skyddet mot media (dvs den drabbade ska ha större möjlighet till upprättelse). Rena faktafel går givetvis att upprättelse mot (på pappret) men inte i allmänhetens ögon. Halvsanningar och vinklingar är svårare. Misstron mot media riskerar bre ut sig. Att tro att man kan reglera sig själv och det värsta som händer är ett litet fy fy det blev fel upplevs tillräckligt för att inte chansa, det tror inte jag. Som det är nu att civilrättsligt stämma någon är vanskligt och till för de rika, den som förlorar står för rättegångskostnaderna. Nu inser jag problemet med att den fria granskande parten ska stå under myndighetens lagar och förordningar men det gör den redan idag (förtal etc). Oavsett lösning behöver media (speciellt vissa) också vara granskad med möjlig påföljd och inte bara av sig själv. Här tangerar man en ganska otäck linje där media kontroll och statsmakten snabbt inte känns bra. Jag köper att det är en fristående PO för demokratins bästa men ge PO bättre sanktionsmöjligheter.
Rövarkapitalister & tidsbrist är nog större problem än de etiska reglerna.
En reflektion är att det går för fort och media rapporterar symptom men inte sjukdom, man hinner inte göra riktiga reportage och sätta sig in i saker. Desto snabbare desto sämre kvalitet. Det är nog vanligare att det bli lite fel än riktiga ”pressetiska brott”. Har man vart med ett tag hör man ofta jasså hon/han, ja då blir det aldrig rätt och på nått vis accepterar man att det blir fel. Ja vi vet kanske det men läsaren ? Har man blivit intervjuad (TV är värst) är det med stor spänning man tittar för att se hur de valt att klippa ihop reportaget. Blir det tokigt (ur mitt som intervjuads perspektiv) är det förvånansvärt många som kommenterar det….dvs media har stort genomslag.
Jag har svårast med den gråa zonen. De regler jag valt här är :
1. Massmediernas roll i samhället och allmänhetens förtroende för dessa medier kräver korrekt och allsidig nyhetsförmedling.
2. Var kritisk mot nyhetskällorna. Kontrollera sakuppgifter så noggrant som omständigheterna medger, även om de tidigare har publicerats. Ge läsaren/mottagaren möjlighet att skilja mellan faktaredovisning och kommentarer.
3. Löpsedel, rubrik och ingress skall ha täckning i texten.
13. Sträva efter att ge personer, som kritiseras i faktaredovisande material tillfälle att bemöta kritiken samtidigt. Sträva också efter att återge alla parters ståndpunkter. Var uppmärksam på att anmälningar av olika slag kan ha till enda syfte att skada den som blivit anmäld.
4. Slå vakt om den dokumentära bilden. Var noga med att bilder och grafiska illustrationer är korrekta och inte utnyttjas på ett missvisande sätt.
Fejkad intervju Exp nr 11/2008
Hänt Extra Genom att vilseledande citera ett TV program i vilket anmälaren medverkade och skriva om förordet till en bok så att allt material framstod som en originalintervju, tillskrevs anmälaren ett yttrande hon inte hade fällt. Med ledning av yttrandet ifrågasatte sedan tidningen om hon var tokig eller ej. Opinionsnämnden ansåg att tidningen genom publiceringen hade åsidosatt god sed.
”Den journalistiska metod som Hänt Extra använder sig av i den anmälda publiceringen tillhör publicistikens busfasoner: Informationen har hämtats från andra medier och omarbetats på ett vilseledande sätt för att ge sken av att tidningen publicerade en originalintervju. Det ligger i dessa fasoners natur att källorna inte har angivits och citatkontroll inte företagits.”
Det klart det blir fel med dåliga eller direkt felaktiga underlag.
Hon ville inte citeras med vinklade sammanfattningar och rena osanningar i en för henne viktig fråga.
2. Var kritisk mot nyhetskällorna. Kontrollera sakuppgifter så noggrant som omständigheterna medger, även om de tidigare har publicerats. Ge läsaren/mottagaren möjlighet att skilja mellan faktaredovisning och kommentarer.
Tycker inte att man uppfyllde detta då man valde att inte: va kritisk mot nyhetskällorna. Kontrollera sakuppgifter. Vidare att, Rubriken till artikeln i Hänt Extra är gripen ur luften.
13. Sträva efter att ge personer, som kritiseras i faktaredovisande material tillfälle att bemöta kritiken samtidigt. Sträva också efter att återge alla parters ståndpunkter. Var uppmärksam på att anmälningar av olika slag kan ha till enda syfte att skada den som blivit anmäld.
Hon ville inte citeras med vinklade sammanfattningar och rena osanningar i en för henne viktig fråga.
PO bedömde den till åsidosatt god sed.
Rapportering om högt uppsatt statstjänsteman
gick över gränsen för god publicistisk sed Exp nr 102/2007 aftonbladet.se
Trots att han blivit friad från misstankarna om våldtäkt och grov misshandel hade tidningen skrivit att han blivit dömd för våldtäkt och att han utsatt sin ex-hustru för tortyrliknande misshandel. Hans ombud hade påtalat felet för reportern som bekräftat att rubrik och ingress var felaktiga på grund av en missuppfattning. Uppgifterna hade ändrats samma dag på hemsidan. Uppgifterna hade dock fått stor spridning och nu fanns en bild av honom som en grovt kriminell person. Den vinklade rapporteringen från rättegången i efterföljande publiceringar gav också intryck av att hustrun behandlats felaktigt av rätten och att han ändå var skyldig till de allvarliga anklagelserna.
Anmälaren
Han ifrågasatte även starkt tidningens motiv bakom att publicera uppgifter om att han ännu inte lämnat in sitt tjänstevapen, liksom vilket allmänintresse som motiverade ett så massivt ingrepp i hans privatliv som de publicerade uppgifterna om hans sexliv innebar. Uppgifterna om hur han hanterat hemliga handlingar var vidare felaktiga och så allvarliga att tidningen antingen borde verifiera uppgifterna eller dementera dem. Att han skulle ha haft en hemlig lägenhet var vidare helt fel; han hade aldrig haft någon lägenhet i Jönköping. Tidningen hade inte kontaktat honom för en kommentar.Sammantaget utgjorde publiceringarna inte något annat än en medveten förtalskampanj mot honom. Det var oerhört kränkande att bli utpekad som en säkerhetsrisk och sexuellt avvikande person. Tidningen borde klandras för publiceringarna.
PO lyfter fram att han som högt uppsatt tjänsteman får tåla mer och att allmänintresset är högt. Hans privatliv är inte lika privat. Däremot ger PO rätt i att fakta var fel och att man vinklat starkt.
Uppgiften om att han dömts för våldtäkt var dock fel. Domen ger heller inte grund för beskrivningen av misshandeln som tortyrliknande. Även om det var bra att tidningen omgående korrigerade artikeln på hemsidan innebar publiceringen en allvarlig publicitetsskada.Vidare var tidningens rapportering i vissa delar starkt vinklad. Särskilt publiceringen den 10 oktober framstår som en partsinlaga för ex-hustruns version. I artikeltexten redogjordes ingående för uppgifter från polisutredningen om kränkningar av henne som han inte dömts för. Hon skulle bl. a. ha bundits och piskats av honom i källartrappan; det skulle ha gjort så ont att hon lämnat bitmärken i räcket. Rätten framställdes inte heller som opartisk. Det kan även ifrågasättas om det var motiverat att i publiceringen den 29 september återge uttalandet från ex-hustruns advokat om att han inte lämnat in sitt tjänstevapen och att ex-hustrun och barnen nu var jätterädda.Även med hänsyn tagen till det stora allmänintresset anser jag att tidningen, genom vad ovan anförts, har gått över gränsen för vad anmälaren skall behöva tåla vid rapporteringen.
1. Massmediernas roll i samhället och allmänhetens förtroende för dessa medier kräver korrekt och allsidig nyhetsförmedling.
2. Var kritisk mot nyhetskällorna. Kontrollera sakuppgifter så noggrant som omständigheterna medger, även om de tidigare har publicerats. Ge läsaren/mottagaren möjlighet att skilja mellan faktaredovisning och kommentarer.
Här tycker jag det återigen vart fel. Exempelvis uppgiften om att han dömts för våldtäkt var fel. Domen ger heller inte grund för beskrivningen av misshandeln som tortyrliknande.
13. Sträva efter att ge personer, som kritiseras i faktaredovisande material tillfälle att bemöta kritiken samtidigt. Sträva också efter att återge alla parters ståndpunkter. Var uppmärksam på att anmälningar av olika slag kan ha till enda syfte att skada den som blivit anmäld.
Här kan man inte heller anse att tidningen fullgjort de etiska reglerna.
Aftonbladet.se har genom publiceringarna brutit mot god publicistisk sed.
Rapportering om arbetsplatsolycka klandrad Exp nr 10/2008
Ulricehamns Tidning PON ansåg att tidningen åsidosatt god pubicistisk sed. Publiceringen förmedlade intrycket att den olycksdrabbade operatören vid arbetsplatsen genom medvetet brott mot tydliga arbetsskyddsregler själv hade åsamkat sig sin allvarliga skada.
1. Massmediernas roll i samhället och allmänhetens förtroende för dessa medier kräver korrekt och allsidig nyhetsförmedling.
13. Sträva efter att ge personer, som kritiseras i faktaredovisande material tillfälle att bemöta kritiken samtidigt. Sträva också efter att återge alla parters ståndpunkter. Var uppmärksam på att anmälningar av olika slag kan ha till enda syfte att skada den som blivit anmäld.
PO
Innan reportaget gick i tryck borde Ulricehamns Tidningen ha uppmärksammat vilket intryck den anmälda artikeln faktiskt förmedlade: Nämligen att den olycksdrabbade operatören genom medvetet brott mot tydliga arbetsskyddsregler själv hade åsamkat sig sin allvarliga skada. Under sådana omständigheter borde tidningen ha väntat med publicering tills den fick kontakt med den drabbade mannen, så att han hade fått tillfälle att framföra sin version av händelsen.
Den här har jag mera sympati hos journalisten en de andra jag tittat på.
Sätt på de pressetiska glasögonen, försök sätta dig in i såväl anmälarens som tidningens situation och dela med dig av vad du kommer fram till!
I ett antal av de PO ärende jag tittade på var det ganska enkla fakta som låg till grund för rätt mycket av senare kritik. Exempelvis ”Var kritisk mot nyhetskällorna. Kontrollera sakuppgifter. ” Om någon är dömd för våldtäckt går att kontrollera. Men är väl den uppgiften publicerad är man rökt i allas ögon. Folk kommer ändå misstänka att det kan vara sant…Får en att undra hur den tidningens kvalitetsstyrningssystem (inte) ser ut. Den nyheten kritiserade också för starkt vinkling. Den var ensidigt återgiven ”återge alla parters ståndpunkter. Var uppmärksam på att anmälningar av olika slag kan ha till enda syfte att skada den som blivit anmäld. ” Klart storyn blev mer säljande desto mer monsterlik den gode officeren blev. Om man nu publicerar felaktiga (klart kränkande), starkt vinklat vilket måste varit mycket medvetet för få en snaskig story, bedömer PO att man brutit mot god publicistisk sed. Då undrar man ju vad behöver man ställa till med för att ha grovt brutit? PO ärendet med arbetsplatsolyckan som känns mer som en vanlig lokaltidningsartikel är det bedömt åsidosatt. Detta för att vinklingen ger en missvisande artikel.
Vill man hitta på en snaskig historia eller vinkla för att tjäna pengar är nog de regler och sanktioner/påföljder som finns idag för svaga. Att fakta ska bli rätt och att man ska rapportera neutralt (konsekvensneutralt) och allsidigt, har nog mer med tidsfaktorn att göra. Är tempot för högt blir det fel eller att man inte hinner följa upp och skildra alla relevanta aspekter.
Jag tycker att media ska vara fri och oberoende. Det är oerhört viktigt i en demokrati. Media behöver också vara trovärdig och respekterad. Tyvärr känns det som att allt mer handlar om att få ihop en klatschig story som säljer. På nått vis skulle jag vilja stärka skyddet mot media (dvs den drabbade ska ha större möjlighet till upprättelse). Rena faktafel går givetvis att upprättelse mot (på pappret) men inte i allmänhetens ögon. Halvsanningar och vinklingar är svårare. Misstron mot media riskerar bre ut sig. Att tro att man kan reglera sig själv och det värsta som händer är ett litet fy fy det blev fel upplevs tillräckligt för att inte chansa, det tror inte jag. Som det är nu att civilrättsligt stämma någon är vanskligt och till för de rika, den som förlorar står för rättegångskostnaderna. Nu inser jag problemet med att den fria granskande parten ska stå under myndighetens lagar och förordningar men det gör den redan idag (förtal etc). Oavsett lösning behöver media (speciellt vissa) också vara granskad med möjlig påföljd och inte bara av sig själv. Här tangerar man en ganska otäck linje där media kontroll och statsmakten snabbt inte känns bra. Jag köper att det är en fristående PO för demokratins bästa men ge PO bättre sanktionsmöjligheter.
Rövarkapitalister & tidsbrist är nog större problem än de etiska reglerna.
torsdag 14 februari 2008
Blogguppgift A (2 händelser)
Lyssna: Bussarna låter som valar
Boende nära bussparkeringen i Lund väcks av oljudet – liknar en skrikande valflock
Nu tvingas Swebus åtgärda problemet.
Aftonbladet.se (tisdag den 12 ferbruari)
Här styr mobben – DN i konflikternas Kenya
DN onsdag 13 februari
I ”Så arbetar en journalist” (Amnestål m fl, 2002, LIBER) återfinns följande kriterier för en nyhet:
Nått läsaren inte visste
Behov, nytta eller nöje av att veta
Ovanlig, nyss inträffad händelse
Process som får konsekvenser för många
En åsikt som drabbar många
Upplevelse att identifiera sig med
Överraskande
Nyhet som är exklusive för tidningen
Dessa hade jag med mig när jag gav mig på uppgiften, att välja ut två nyheter/händelser och värdera.
Den första nyheten var ”Bussarna låter som valar” ifrån aftonbladets nätversion. Det är ingen revolutionerande nyhet men jag tyckte den var kul. Den andra var onsdagens reportage i DN om konflikten i Kenya. Varför fanns dessa på förstasidan ?
För valarna så gälle kriterierna att, läsaren inte visste detta, nöje av att veta (knappas nytta eller behov), ovanlig och nyss inträffad händelse som dessutom kan upplevas online, jag kan identifiera mig i händelsen och den är överraskande och inte minst nyheten är exklusiv. Utan att kunna uppleva den, hade den inte fungerat lika bra. Jag blev jättenyfiken, hur sjutton låter en skriande valflock. Den väckte tankar och roliga sådana…målgruppen får nog anses personer med viss humor.
Min andra nyhet hade en helt annan karaktär. Det var ett reportage med både personporträtt och en beskrivning över det eskalerande våldet i Kenya. Bilderna har fastnat på näthinnan och texten har hängt upp sig mot den. Den berörde mig och helt klart negativt. Jag tyckte den var stark och gav mig en fördjupad bild över konflikterna i Kenya, nått jag inte visste. Nyttan var en större förståelse över oroligheterna i kenya, jag tycker med bilderna till, att det var en ovanlig och delvis överraskande händelse, våld med knivar och pilbågar (fattigdomsvåld och oplanerat/oorganiserat ?). Bilderna gav en styrka åt reportaget och gav tidningen en exklusivitet. Utan hade jag nog inte fastnat lika starkt för artikeln. Målgruppen är via bilderna många (dramatisk och väcker frågor). Innehållet i sig vänder sig till samhällsengagerade och kanske företrädesvis ulandsintresserade.
Det var en förstasidesnyhet och i Erik Fichtelius bok ”Nyhetsjournalistik”(1997, UR) refererar han till Håkan Hvitfelt, som undersökt vad för kriterier som ökar sannolikheten för att nyheten hamnar på förstasidan. Sannolikheten ökar desto mer den behandlar: Ett traditionellt sakområde och det är kort avstånd, till faktiska händelser, som dels är sensationella och överraskande, dels handlar om vissa enskilda personer och är enkla, men är viktiga eller relevanta, utspelas under kort tid som en del av tema, samt är negativa och härstammar från traditionella källor
För denna händelse i Kenya så gäller: Att det är en faktisk händelse är helt klart, sensationellt och överraskande (bilderna), den handlar om vissa enskilda (en person nästan ihjälslagen på bild), storyn är enkel (våld över mark och makt, händelsen) känns som en ögonblicks/nutids skildring i en eskalerande våldsspiral i Kenya. Känns viktigt och en utlandskorrespondent med kameraman är en traditionell källa. Jämfört med kriterierna känns det helt rätt med att det är en förstasidesnyhet…..men det är bilden/rna som gör det.
I bägge har jag indirekt anknytning, sambo från Lund och jag är född i Kenya. Det här upptäckte jag i analysen. Mitt geografiska avstånd är inte så stort.
Nyheter är subjektiva i den bemärkelsen att samma nyhet kommer värderas olika av olika människor med olika normer och värderingar. Med detta i bakhuvudet värderade både utifrån min upplevelse, men också ett försök till objektivare viktning mot kriterierna. Givetvis kan vissa kriterier som nära, tid och ovanlig bestämmas men målgruppen/rna avgör dess verkliga värde.
Jag sökte av nätet och kanske det mest intressantaste vad gäller nyhetsvärdering hittade jag på UR hemsida (http://www.ur.se/rampmedialjud/textsida3.html ) ”tvärtomkriterierna”.
Att fundera på varifrån rapporterar nyheter aldrig:- Geografiskt- Samhälleligt- Kulturellt- Politiskt- Åldersmässigt- Könsmässigt- Intressesfären- Känslomässigt- Kroppsligt.
Från en som numera har ett annat/tydligare perspektiv på nyheter/händelser.....
Boende nära bussparkeringen i Lund väcks av oljudet – liknar en skrikande valflock
Nu tvingas Swebus åtgärda problemet.
Aftonbladet.se (tisdag den 12 ferbruari)
Här styr mobben – DN i konflikternas Kenya
DN onsdag 13 februari
I ”Så arbetar en journalist” (Amnestål m fl, 2002, LIBER) återfinns följande kriterier för en nyhet:
Nått läsaren inte visste
Behov, nytta eller nöje av att veta
Ovanlig, nyss inträffad händelse
Process som får konsekvenser för många
En åsikt som drabbar många
Upplevelse att identifiera sig med
Överraskande
Nyhet som är exklusive för tidningen
Dessa hade jag med mig när jag gav mig på uppgiften, att välja ut två nyheter/händelser och värdera.
Den första nyheten var ”Bussarna låter som valar” ifrån aftonbladets nätversion. Det är ingen revolutionerande nyhet men jag tyckte den var kul. Den andra var onsdagens reportage i DN om konflikten i Kenya. Varför fanns dessa på förstasidan ?
För valarna så gälle kriterierna att, läsaren inte visste detta, nöje av att veta (knappas nytta eller behov), ovanlig och nyss inträffad händelse som dessutom kan upplevas online, jag kan identifiera mig i händelsen och den är överraskande och inte minst nyheten är exklusiv. Utan att kunna uppleva den, hade den inte fungerat lika bra. Jag blev jättenyfiken, hur sjutton låter en skriande valflock. Den väckte tankar och roliga sådana…målgruppen får nog anses personer med viss humor.
Min andra nyhet hade en helt annan karaktär. Det var ett reportage med både personporträtt och en beskrivning över det eskalerande våldet i Kenya. Bilderna har fastnat på näthinnan och texten har hängt upp sig mot den. Den berörde mig och helt klart negativt. Jag tyckte den var stark och gav mig en fördjupad bild över konflikterna i Kenya, nått jag inte visste. Nyttan var en större förståelse över oroligheterna i kenya, jag tycker med bilderna till, att det var en ovanlig och delvis överraskande händelse, våld med knivar och pilbågar (fattigdomsvåld och oplanerat/oorganiserat ?). Bilderna gav en styrka åt reportaget och gav tidningen en exklusivitet. Utan hade jag nog inte fastnat lika starkt för artikeln. Målgruppen är via bilderna många (dramatisk och väcker frågor). Innehållet i sig vänder sig till samhällsengagerade och kanske företrädesvis ulandsintresserade.
Det var en förstasidesnyhet och i Erik Fichtelius bok ”Nyhetsjournalistik”(1997, UR) refererar han till Håkan Hvitfelt, som undersökt vad för kriterier som ökar sannolikheten för att nyheten hamnar på förstasidan. Sannolikheten ökar desto mer den behandlar: Ett traditionellt sakområde och det är kort avstånd, till faktiska händelser, som dels är sensationella och överraskande, dels handlar om vissa enskilda personer och är enkla, men är viktiga eller relevanta, utspelas under kort tid som en del av tema, samt är negativa och härstammar från traditionella källor
För denna händelse i Kenya så gäller: Att det är en faktisk händelse är helt klart, sensationellt och överraskande (bilderna), den handlar om vissa enskilda (en person nästan ihjälslagen på bild), storyn är enkel (våld över mark och makt, händelsen) känns som en ögonblicks/nutids skildring i en eskalerande våldsspiral i Kenya. Känns viktigt och en utlandskorrespondent med kameraman är en traditionell källa. Jämfört med kriterierna känns det helt rätt med att det är en förstasidesnyhet…..men det är bilden/rna som gör det.
I bägge har jag indirekt anknytning, sambo från Lund och jag är född i Kenya. Det här upptäckte jag i analysen. Mitt geografiska avstånd är inte så stort.
Nyheter är subjektiva i den bemärkelsen att samma nyhet kommer värderas olika av olika människor med olika normer och värderingar. Med detta i bakhuvudet värderade både utifrån min upplevelse, men också ett försök till objektivare viktning mot kriterierna. Givetvis kan vissa kriterier som nära, tid och ovanlig bestämmas men målgruppen/rna avgör dess verkliga värde.
Jag sökte av nätet och kanske det mest intressantaste vad gäller nyhetsvärdering hittade jag på UR hemsida (http://www.ur.se/rampmedialjud/textsida3.html ) ”tvärtomkriterierna”.
Att fundera på varifrån rapporterar nyheter aldrig:- Geografiskt- Samhälleligt- Kulturellt- Politiskt- Åldersmässigt- Könsmässigt- Intressesfären- Känslomässigt- Kroppsligt.
Från en som numera har ett annat/tydligare perspektiv på nyheter/händelser.....
söndag 27 januari 2008
Mitt första blogginlägg
Här är min första blogg. Lite lustigt att jag faktiskt aldrig tidigare lagt in något.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)